Franciskus helgonbiografi börjar med orden;
”Born in France in 1567, Francis was a patient man.”
Men han hade inte endast ett stort tålamod. Han ansågs också som en smula galen när han beslutade sig för att företa en expedition till ett närgränsade territorium i Schweiz, med avsikt att återföra 60000 kalvinister till den romersk katolska tron. I det oroliga Europa var tanken så tokig att expeditionen kom att bestå av Franciskus själv, och hans kusin.
Under tre års tid kämpade Franciskus i bitter motvind, och i en skur av stenar – med hälsning från kalvinisterna. Vart han än vände sig för att sprida sina tankar om den rätta tron möttes han av hån och av dörrar som slogs igen. Men… Franciskus var en tålmodig man. När kusinen gav upp efter tre år, fortsatte Franciskus oförtrutet vidare. Men han ändrade sin taktik. Han skrev nu ner sina predikningar, kopierade dem för hand och stack in dem under folks dörrar. Allt för att nå fram. När Franciskus sedermera återvände till Frankrike hade han räddat 40000 själar till den romerska katolska trosinriktningen.
Även om kanoniseringen av Franciskus skedde redan på 1600-talet utsågs han till skyddshelgon för författare och journalister först 1923. Skälet till att just han ansågs som lämplig för att vaka över yrkesgrupperna berodde på hans gärningar i det kalvinistiska territoriet och det faktum att han började använda sig av flygblad och skrifter i sin mission.
Och nog lämpar sig Franciskus att vaka över författare, såväl som författaraspiranter? För inte finns det väl någon som är bättre lämpad att för att vaka över alla heliga, tålmodiga, dårar som kämpar i bitter motvind för att få sina alster såväl skrivna som lästa (antagna)?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar